Ny ledare i NSk

Trädde in och skrotade trädan

I onsdags togs ett klokt beslut av EU:s jordbruks- och fiskeråd, då jordbruksministrarna enades om att för 2008 avskaffa den obligatoriska trädan på åkermark. Beslutet ska ses som en framgång för den svenska regeringen och då särskilt för jordbruksminister Eskil Erlandsson (c). Det var nämligen Eskil Erlandsson som redan i somras föreslog att den obligatoriska trädan skulle slopas, och i onsdags fick Erlandsson alltså gehör av sina kolleger inom unionen. Man kan säga att Erlandsson trädde in och skrotade trädan.

Den obligatoriska trädan har blivit otidsenlig och fyller i dag ingen som helst önskvärd funktion. Kravet på att lantbrukare ska ha en viss del av sin areal i träda kommer från en tid då EU:s spannmålslager växte och EU förbehöll sig att köpa upp överskotten. I dag är EU:s samlade spannmålslager i det närmaste obefintligt och bristen på spannmål har lett till en kraftig prisuppgång. Anledningarna till spannmålsbristen är flera. Dels har många, till följd av det tidigare hutlöst låga priset, slutat att odla spannmål. På grund av ökat internationellt välstånd så har även den globala efterfrågan ökat. Och utöver att vi äter mer så använder vi nu för tiden spannmål till att värma bostäder samt till bränsle. Att i detta skede behålla kravet på obligatorisk träda, vars syfte är att minska produktionen, är inget annat än dumt.

Svensk spannmålsodling har på senare år koncentrerats till slättbygderna, men nu nalkas nya tider. Spannmålsodlingens återkomst i mellan- och skogsbygderna är välkommen. Ett vajande rågfält är lika fagert i Göinge som på Laholmsslätten, men odling sker inte för att det är fagert. Det måste vara mödan värt att odla, och de nya världsmarknadspriserna kommer att leda till åtskilligt fler fagra och vajande rågfält i såväl Göinge som Laholm. Marknaden, inte obskyr politik, blir alltså garanten för fortsatt och utökat odlande.

Det är bättre att odla än att inte odla. Oavsett om man odlar för att få mat eller för att få energi så är båda fallen bättre än de EU-finansierade ogräsodlingarna som man valt att kalla träda. Det är detta, låt oss kalla det för den Erlandssonska visheten, som nu EU-ministrarna insett. Även om beslutet endast omfattar nästkommande år så får man hoppas att beslutet blir förlängt och permanentat vid den så kallade hälsokontrollen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Att låta EU:s bönder odla det de vill och det som efterfrågas samt att låta dem verka utan krav på obligatorisk träda kommer uppskattningsvis att öka produktionen med 10-17 miljoner ton. Den maten kommer att göra gott i alla hungriga magar, den energin kommer att glädja de frusna och det bränslet kommer det åkas många mil på.