Lördagsledaren

Denna ledare hade jag i Norra Skåne i lördags:

Öka sparandet och ägandet

Rätten att äga är en viktig grundsten i demokratiska samhällen. Ägandet, och den åtrå som människor i gemen har efter att skaffa sig ägande, är den bästa draghästen för att bygga välstånd. Privata företag är, med få undantag, effektivare än offentliga företag. Saker som vi själva äger är vi mer rädda om, vårdar och sköter.
Detta innebär inte att vi inte ska ha något gemensamt ägande, men det visar på vikten av att bibehålla och stimulera till ytterligare privat ägande.

De flesta utav Sveriges befolkning äger för lite. Jämför vi med övriga jämförbara länder i Europa så ligger svensken efter i ägande. De flesta människor har helt enkelt inga sparade reserver att ta av om det skulle behövas. Lägger man härtill att en stor del av befolkningen lever på ”marginalen” varje månad så är det lätt att förstå att vi är ett folk oförmögna att möta oförutsedda utgifter.
Att det privata sparandet i Sverige är relativt lågt kan säkert till stor del förklaras av att vi har ett generöst socialt skyddsnät. Folk räknar med att vid sjukdom eller arbetslöshet så träder samhället in som stöttepelare. Visst är det bra att vi har ett finmaskigt socialt skyddsnät, men att ta det som garant för att inte spara är att lura sig själv. Människor riskerar fler saker än att bli arbetslös eller sjuk. Bilen kan gå sönder, värmepannan i huset kan haverera, TV:n sluta sända och så vidare. Det torde ligga i allas intresse att skaffa sig en ekonomisk buffert.

I förgår pressenterade alliansregeringen 2008 års statsbudget, och i den finns flera förslag som underlättar och möjliggör för ökat sparande. Grundbulten för att folk ska kunna spara är att de har ett jobb och en inkomst. Regeringens arbetslinje har hittills varit framgångsrik och sysselsättningen är rekordhög. Nu när folk har ett arbete så gäller det att öka deras ekonomiska marginaler.

Därför är det andra steget i jobbskatteavdraget mycket välkommet. Nu får de flesta arbetstagare den där extra tusenlappen som det pratades så varmt om i valrörelsen.
Denna tusenlapp är en god början för att gemene svensk ska öka sitt sparande. Sparandet kan ske på många olika sätt till exempel genom att amortera på sitt bolån, genom fondsparande eller extra snabb avbetalning på studieskulderna. Oavsett vilket sparalternativ man väljer så är det viktiga inte hur mycket man sparar, utan att man sparar. Utförsäljningen av statliga bolag skulle också kunna användas till att öka det privata ägandet. Den förre finansministern Ann Wibble sa en gång att alla borde ha en årslön på banken. Det kan för de flesta kännas verklighetsfrämmande att spara så mycket pengar men tanken är god och framförallt eftersträvansvärd.