Maka söker kaka – bonde söker fru

Jag har precis sett årets näst sista avsnitt av bonde söker fru. Egentligen är jag inte tv-apparatens mest hängivna tittare, men just denna serie brukar jag följa. Jag gör det inte bara föra att jag själv har en bakgrund som jordbrukare. Jag tror inte heller att jag tittar på grund av att jag känner många människor vars ungmö- och ungkarlsliv kan liknas med dem vars vardag spelas upp i serien. Men det är klart – jag kan inte svära mig fri från att ha drabbats av någon sorts bonderomantik, då min vardag nu för tiden är vitt skild, förutom skogsbrukandet, från den jag levde för 10 år sedan.

Oavsett så tror jag att denna serie bidragit till den alltmer positiva synen på svenskt lantbruk och svensk landsbygd. Och det är positivt. Det är bättre för de gröna näringarna om folk ser Karl-Petter framför sig då de tänker på en bonde än om de tänker på en sur gammal gubbe, från tex Närke, iförd Helly Hansen och gummistövlar. Årets upplaga av serien är även positiv ur en annan synvinkel, nämligen mångfalden av deltagare. Det är inte bara män, det är inte bara kvinnor och det var heller inte bara heterosexuella lantbrukare. Mångfalden i samhället avspeglas även inom lantbruket och det är bra att den bilden speglas. Keps, storväst och 40 mjölkande SRB-kor – det var den förra generationens bönder. I dag är de företagare, entreprenörer, livsmedelsproducenter, landskapsvårdare, serviceinriktade och nydanande. Således med i tiden.