Klokt av Island

I går meddelades det att vårt nordiska grannland Island närmar sig EU. Det är bara att gratulera dem samt önska dem välkomna, vilket också unionen tycks ha gjort. Jag gissar att den främsta orsaken till islänningarnas EU-entusiasm kan förklaras av den ekonomiska krisen och det faktum att landet står på ruinens brant.
Island gör säkert en korrekt bedömning av att landet mår bättre inom EU än utanför. Den stora båten gungar som sagt mindre, även på Atlanten. Det är dock lite synd att det ska behövas en kris för att denna insikt ska infinna sig. Men så sant som det är sagt; bättre sent än aldrig.

Nu går tankarna utsökt till det sista EU-skeptiska landet i norden, Norge. Vad ska till för att vända opinionen där? En finanskris lär knappast räcka för precis som, enligt Ingvar Kamprad, IKEA så ska det till ett sjuhelsikes blåsväder för att det ska skaka i Norge. Nåväl, det är inte säkert att jag under min livstid kommer att få uppleva ett norskt EU-medlemskap, men det känns inte bra att broderfolket står utanför EU-bygget. Precis som Värmland alltid behövt Norge, och vice versa, så behöver även EU Norge, och Norge behöver EU. Åtminstone tror jag det.

Kanske kan ett isländskt medlemskap bana väg även för Norge? De båda länderna har ju varit motsträviga av lite samma anledningar, ex. fisket. Går det för det ena landet så borde det att gå för det andra, tills dess så - simma lugnt.