Livet i, och med, ett USB

Just nu håller jag på att samla in och sammanställa statistiken för min uppsats. Detta medför att jag hittar lite här, lite där och allt sparas, oftast, på ett USB-minne. Detta krångel på grund av att jag gör regressionsberäkningar i en dator, surfar och hämtar info från en annan och som många andra mac-användare stöter jag ibland på bekymmer att konvertera material från PC-konservativa sidor in i mac:en. Gud ske lov så finns USB, halleluja, Men mardrömmarna har börjat att infinna sig att mina USB minnen ska tappas bort, hujedamig vilket scenario.

Om jag hade haft mer tid i början av veckan så skulle jag ha kommenterat s+v+mp samarbetet mer ingående. Nu finns kloka analyser hos en rad bloggare och på många ledarsidor. Jag har tudelade känslor inför denna koalition. Dels så vill ju givetvis jag ha en borgerlig regering efter nästa val och denna, på bildtiska, rödgröna röra kan hjälpa till så att det blir så. Många högersossar och marginalväljare tänker sig säkert för både en och två gånger innan de lägger sin röst på ett alternativ som kan innebära (fd?) kommunister samt miljöpartistiska tillväxtmotståndare som statsråd. Så ur den aspekten så kan det vara bra för borgerligheten att de rödgröna formerat sig.
Men det finns också en realpolitisk rädsla inför detta. Om nu svenska folket skulle rösta fram denna vänsterkartell till regeringsställning så innebär det de facto att landet kan få Ohly som finansminister och någon annan gammal dogmatisk vpk:are som utrikesminister. På köpet kanske någon övervintrad grönavågare som jordbruksminister. I det läget så skulle åtminstone jag ha föredragit en socialdemokratisk minoritetsregering som på Perssons tid.