Gårdagens ledare i NT

I går hade jag denna ledare i Norrtelje Tidning.


Nedräkning för Ohlys tokvänster

Det nya året som nu står för dörren är för de flesta välkommet. Alliansregeringen kommer sannolikt att intensifiera sitt arbete för att vända opinionen.

Socialdemokraterna kommer troligtvis att fortsätta sitt arbete i sina ”bikupor” och arbetsgrupper för att mejsla fram en alternativ regeringspolitik, vilket om det resulterade i något konkret, skulle stärka sakdebatten.

Men för vänsterpartiet och Lars Ohly var månne nyårshelgen ej den muntraste. I slutet av förra veckan skrev en av de tidigare förnyarna inom vänstern, Staffan Norberg, på DN-debatt om vad han ansåg som partiledningens självgodhet och orsakerna till vänsterns fall i väljarstöd.

Vänsterpartiet är ett svagt parti i rikspolitiken, utan något stort inflytande. Förvisso finns det kommuner runt om i Sverige där det gamla kommunistpartiet har starkt stöd, men i de få fallen beror det snarast på starka lokala företrädare som bryr sig mer om realpolitik och folkligt stöd än om partiledningens dogmatiska ideologi.

Staffan Norberg är inte vilken kritiker som helst. Han är sedan åtta år tillbaka kommunalråd i Södertälje och satt mellan 1993-2003 i vänsterpartiets partistyrelse. Han satt alltså med i partiledningen då vänsterpartiet hade mer än dubbelt så stort väljarstöd jämfört med det senaste riksdagsvalet.

I debattartikeln så gör Staffan Norberg en ironisk och i vissa avseenden en sanningsenlig liknelse mellan dagens vänsterparti och de gamla moderaterna. Liknelsen består i att vänstern prompt och konservativt står fast vid att allt var bättre förr. När förr var kan man rätteligen fråga sig. Var det innan borgarna styrde? Var det innan EU? Var det innan Sovjet föll? Var det innan all eländig valfrihet som numera belastar och tynger det svenska folket? Eller var kanske förr så långt tillbaka att det inte finns en levande skäl som minns hur det var?

Det senare scenariot är troligast. Tidsåldern ”förr” har antagligen aldrig funnits, åtminstone inte så som vänstern vill minnas den. Vänsterpartiet har en tendens, liksom andra kommunistiska partier, att vilja skriva om historien samt att omdefiniera ord. Ett tydligt exempel på detta är att vänstern nu försöker omdefiniera begreppet rasism, och drar liknelser mellan kapitalism och rasism. Om detta vanvett skrev NT på ledarplats (6/12-07).

På samma sätt som president Putin vill skriva om Rysslands historieböcker tycks nu vänstern vilja definiera om vedertagna begrepp för att, precis som Putin, stärka sig själva samt måla upp en bild som inte är sann.

Förslag som att förbjuda läxläsning och legalisera knarkande torde förklara partiets opinionsläge. Blir det mer av dogmatism och korkade förslag så kan vänsterpartiet snart vara ett minne blott i riksdagshuset. Med andra ord: nedräkningen för tokvänstern har börjat.