Dagens ledare i NSk

I dagens ledare kommenterar jag den borgerliga samsynen, och detta på grund av den undersökning som Ekot gjort. Ledaren kan läsas här.
Glädjande i dagens NSk är också att redaktör Hammarqvist har en signerad text i vilken han för första gången kommer ut som euroförespråkare. Dels glädjer det mig att ännu en c-tidnings ledarskribent hjälper till i opinionsbildningen för den gemensamma valutan, och dels glädjer det mig att det råder samsyn i eurofrågan på NSk:s ledarredaktion. Johans signerat finns att läsa här.

Spara bör man

I dag har jag en ledare i Norra Skåne som handlar om svenskarnas låga sparande. Ledaren finns att läsa här.

Maka söker kaka – bonde söker fru

Jag har precis sett årets näst sista avsnitt av bonde söker fru. Egentligen är jag inte tv-apparatens mest hängivna tittare, men just denna serie brukar jag följa. Jag gör det inte bara föra att jag själv har en bakgrund som jordbrukare. Jag tror inte heller att jag tittar på grund av att jag känner många människor vars ungmö- och ungkarlsliv kan liknas med dem vars vardag spelas upp i serien. Men det är klart – jag kan inte svära mig fri från att ha drabbats av någon sorts bonderomantik, då min vardag nu för tiden är vitt skild, förutom skogsbrukandet, från den jag levde för 10 år sedan.

Oavsett så tror jag att denna serie bidragit till den alltmer positiva synen på svenskt lantbruk och svensk landsbygd. Och det är positivt. Det är bättre för de gröna näringarna om folk ser Karl-Petter framför sig då de tänker på en bonde än om de tänker på en sur gammal gubbe, från tex Närke, iförd Helly Hansen och gummistövlar. Årets upplaga av serien är även positiv ur en annan synvinkel, nämligen mångfalden av deltagare. Det är inte bara män, det är inte bara kvinnor och det var heller inte bara heterosexuella lantbrukare. Mångfalden i samhället avspeglas även inom lantbruket och det är bra att den bilden speglas. Keps, storväst och 40 mjölkande SRB-kor – det var den förra generationens bönder. I dag är de företagare, entreprenörer, livsmedelsproducenter, landskapsvårdare, serviceinriktade och nydanande. Således med i tiden.

Den rödgröna röran

I dag har jag en ledare i NSk om vänstersamarbetet, de rödgröna, eller den rödgröna röran som jag i ledaren väljer att kalla dem. Ledaren finns att läsa här.

Livet i, och med, ett USB

Just nu håller jag på att samla in och sammanställa statistiken för min uppsats. Detta medför att jag hittar lite här, lite där och allt sparas, oftast, på ett USB-minne. Detta krångel på grund av att jag gör regressionsberäkningar i en dator, surfar och hämtar info från en annan och som många andra mac-användare stöter jag ibland på bekymmer att konvertera material från PC-konservativa sidor in i mac:en. Gud ske lov så finns USB, halleluja, Men mardrömmarna har börjat att infinna sig att mina USB minnen ska tappas bort, hujedamig vilket scenario.

Om jag hade haft mer tid i början av veckan så skulle jag ha kommenterat s+v+mp samarbetet mer ingående. Nu finns kloka analyser hos en rad bloggare och på många ledarsidor. Jag har tudelade känslor inför denna koalition. Dels så vill ju givetvis jag ha en borgerlig regering efter nästa val och denna, på bildtiska, rödgröna röra kan hjälpa till så att det blir så. Många högersossar och marginalväljare tänker sig säkert för både en och två gånger innan de lägger sin röst på ett alternativ som kan innebära (fd?) kommunister samt miljöpartistiska tillväxtmotståndare som statsråd. Så ur den aspekten så kan det vara bra för borgerligheten att de rödgröna formerat sig.
Men det finns också en realpolitisk rädsla inför detta. Om nu svenska folket skulle rösta fram denna vänsterkartell till regeringsställning så innebär det de facto att landet kan få Ohly som finansminister och någon annan gammal dogmatisk vpk:are som utrikesminister. På köpet kanske någon övervintrad grönavågare som jordbruksminister. I det läget så skulle åtminstone jag ha föredragit en socialdemokratisk minoritetsregering som på Perssons tid.

Kloka råd från OECD

I dag har OECD-ekonomer presenterat en specialgranskning av den svenska ekonomin. DI skriver om den här.
Även om många problem lyfts så måste man ändå understryka att dels så får Sverige beröm för de starka statsfinanserna och dels för att de förbättringsförslag som presenteras ligger på många områden i linje med den reformering som alliansregeringen påbörjat, exempelvis skattesänkningar.

Intressant är att OECD anser att Sverige bör sänka företagsskatt och inkomstskatt ordentligt. Intressant är också att de riktar kritik mot den höga ungdomsarbetslösheten och att de då drar paralleller till att våra grannländer har liknande utbildningsresultat men att skillnaden kan ligga i Sveriges strikta bestämmelser om anställningsskydd – vilka gör det svårare för ungdomar att få fast arbete.

OECD-ekonomerna förespråkar generellt stora svenska skattesänkningar som medicin mot finanskrisens och lågkonjunkturens inverkan på svensk ekonomi, dock verkar de att sakna en skatt; fastighetsskatten. Nu är det ju inte så att denna skatt är borta, den lever alltjämt, men i en ny skepnad. Ur ekonomiskt perspektiv så förstår jag dem. Fastighetsskatten är trögrörlig, dvs inte särdeles elastisk, så ur tillväxtperspektiv så står inte denna skatt överst på " attsänkalistan". Inkomstskatter, kapitalskatter, bolagsskatter och arbetsgivaravgifter är mycket angelägnare att sänka för att främja tillväxten.